Keramik & Sånt

Konsthantverk i bla Keramik & Betong

Hur kommer

det sig att man inte slutar äta när man borde?

Vad är det i hjärnan som inte säger stopp? Jag tittar sällan eller aldrig (för att jag inte har de kanalerna) på tex Biggest Loser och liknande program. Men jag kan erkänna, ibland när jag ser kraftigt överviktiga människor så tänker jag, vad hände, varför kunde de inte sluta äta? Det borde väl inte vara så svårt? 

Men det är det! Det kan jag intyga. Och då är jag ändå inte "olycklig" eller mår dåligt. För jag misstänker att det kan vara lättare att ta till mat som tröst, om man mår lite dåligt. Att man liksom kan unna sig något gott.

Nu är det absolut inte så att jag, än så länge, platsar in till Biggest Loser. Jag har ganska långt dit. Men det är ändå så att jag kan se - och känna - en markant skillnad mot för bara några år sedan. Tex så väger jag nu lika mycket som jag gjorde för ca 18 år sedan när jag var höggravid med första dottern. Sorgligt! 
Självklart förväntar jag mig inte att vara i samma form som när jag var 26 och tränade fotboll ett par tre gånger i veckan, men ändå...

I vilket fall, min tanke och undran är; varför slutar jag inte att stoppa i mig när jag inte mår bra av att äta som jag gör??? 

Varför?? Jag vet ju så väl vad jag borde äta och vad jag inte borde äta... Men på ngt sätt har jag kommit in i ngn negativ loop när det gäller maten och att det är sååå mycket enklare att stoppa i sig skräp istället för ngt nyttigt. 
Jag tänker varje dag, att idag, idag ska jag bara äta nyttigt och lagom mycket och det brukar gå bra ett tag på dagarna, men ballar oftast ur på eftermiddagen/kvällen... Kanske är lösningen att stanna på jobbet? Haha, hm, nä jag tror inte det...

På samma gång som jag vet om att jag äter fel så har jag ju ingen energi och det hänger ju ihop. Ju sämre jag äter, desto sämre energi får jag. Och ju sämre energi jag får desto sämre orkar jag ta tag i matproblemet... som sagt, en negativ loop...

Men hur kommer jag ur den då? Jag vet faktiskt inte. Först och främst så måste jag bli medveten om det hela och det känner jag ju att jag faktiskt är. Men jag behöver bli medveten om vad och när jag stoppar något i munnen. Tänka mig för. Planera maten mer. Just nu så är jag lite orolig för att jag överför det här dåliga till mina barn, att deras inställning till mat blir urusel oxå...det vore ju den största förlusten.  

Mat är ju egentligen fantastiskt gott, en njutning! Men såå tråkigt att planera för... 

Så jag tänkte att om jag skriver om det här, så blir det mer verkligt. Lite mer allvar. From nu ska jag bli mer medveten om vad jag stoppar i mig. Jag kommer absolut inte att sluta äta choklad!! Det är min största passion i livet och det varken kan eller vill jag vara utan. Jag har inga laster, förutom choklad och den vill jag faktiskt behålla. Men jag behöver ta kontrollen över begäret. Och from nu ska jag planera familjens mat mer. Göra barnen mer delaktiga i det hela. Kanske ge dem varsin dag i veckan där de ska planera och laga mat. Japp, det ska jag göra! From NU! 

Eller ja, nu ska jag sova, men from imorron ;)

Puss och gonatt!

10 dec 2016

Comments powered by Disqus