Keramik & Sånt

Konsthantverk i bla Keramik & Betong

Det är väl

bara att vänja sig...
Att ha tonårsdöttrar lär ju innebära att det kommer passera en och annan pojkvän (eller flickvän, men hittills har det varit killar som varit intressant ;) ) här hemma. Tudelade känslor... självklart vill man ju att de ska hitta ngn att älska och bli älskade av, men samtidigt så är det ju mina små tjejer. Mina, som det känns lite jobbigt att någon annan ska få ta så stor del av. Inom kort, till och med större del än jag. Men det är ju så livet är och det är bara att gilla läget.

Under cirka ett och ett halvt år så har det funnits en pojkvän med i bilden. En pojkvän som blev en ganska stor del av vår familj. Det kändes konstigt och ovant till en början men när man vant sig så var det rätt trevligt. Nu finns helt plötsligt inte den pojkvännen med i bilden längre och då ska man vänja sig vid det. Det är svårt att hänga med i svängarna. Man vande sig liksom vid den här "extra" personen och fäste sig vid honom. Nu finns han inte med och vi andra i familjen fick (självklart) inte säga hej då. Som sagt, en konstig känsla, men det är ju bara att vänja sig... Det lär ju inte vara sista gången det händer wink

Ha en go onsdag!

Smile laughing

10 jun 2015

Comments powered by Disqus